Efter en behaglig resa genom Stockholm och några timmar på
E4:an som avslutades med alltid vackra Vätterleden anlände vi till Jönköping. Laget
samlades på Scandic Elmia där tjejerna skulle bo med hotellfrukost J, bara ett
målvaktsutkast från matcharenan.
Vi föräldrar drog vidare in till centrala
Jönköping där de flesta fått hotellrum. Vi var några som åt en gemensam lunch
och då fick vi information om att tjejernas lunch var mindre bra. De hade
önskemål om komplettering. Vi hoppades att det inte skulle bli signifikant för
resten av turneringen.
Väl på plats för första match hade event- och hejarklacksgruppen
utdelning av de nytryckta Rosers halsdukarna. Se så prydlig klacken blev!
Med trummor och tutor fick vi till en härlig klack som var både
är snygg och hördes ordentligt. Klacken var så bra att den omnämndes på svensk
handbolls hemsida. Stort tack till eventguppen med Mia, Susanne, Åse och Åsa i
spetsen som fixat allt runt hejarklacken.
Äntligen dags för matchstart mot Torslanda från Göteborg,
ett lag Rosers inte möt tidigare. Torslanda vann sitt Steg 4 spel, så det var
ett kompetent lag som väntade. Rosers fick en strålande inledning gick snabbt
upp till ledning 4 – 1 och allt såg mycket bra ut. Rosers klacken var salig!
Torslanda är dock med på noterna och lyfter sitt försvar något och det bromsar
upp Rosers anfallsspel rejält. Då Rosers dessutom har svart att störa
Torslandas skyttar i zon 3, äter Torslanda upp Rosers 3 målsledning och går
till halvtidsledning med 10 – 9.
Andra halvlek fortsätter på samma sätt och Torslanda kan
dryga ut ledningen. Då knappt 10 minuter återstår gick Rosers över till ett 5 –
1 försvar och direkt ställer det till problem för Torslanda. Rosers kommer igen
starkt och är bara ett mål efter 17 – 18 då det återstår 8 min men ett par
utvisningar gör att Torslanda kan rycka och vinner med 19 - 24. Det var förstås
ingen bra inledning och det var en hel del tomma blickar efter slutsignalen.
Vi föräldrar samlades på O´learys för gemensam middag efter
matchen som vår eminenta event grupp fixat.
O´learys körde ett frågequiz och som tjejerna (Eva S, Linda S och Jenny)
vann över övriga i vårt bord med minsta möjliga marginal 14 mot 13. Känns lite
tungt men vi får lova att försöka hantera det..… Är dock säker på att det fanns
några som var bättre…
Efter O’learys gick några vidare Bishops Arms för lite
eftersnack.
På lördag var matchstart redan 08.30 vilket innebar tidig
frukost. SM-vinnarna för B-ungdom 2013 Tumba stod på programmet, ett lag som
Rosers aldrig slagit i tävlingssammanhang.
Alla på plats fyllda av revansch lust. Klacken var förstärkt
med fler föräldrar och anhöriga som anlänt. Matchinledning är skaplig men dras ned
då det är en hel del tekniska fel. Rosers 6 - 0 försvar fungerar riktigt bra men
Tumba är tunga och har efter 20 minuter en ledning med 10 – 5 trots bra
Rosersspel. Rosers kommer starkt sista fem och går till halvtidsvila med
underläge 10 – 7.
I andra fortsätter Rosers och kriga och då det är 10 minuter
kvar är ställningen 18 – 18 och Tumba är i brygga. Återigen ställer en
utvisningen till det och Tumba gör 5 raka mål och därmed är matchen körd och
Tumba vinner till slut med 23 – 20. Trots förlusten var det en bra match från
Rosers sida.
Förlusten innebar att Rosers var borta från semifinalspelet.
I den sista gruppspelsmatchen väntade Skövde som också
förlorat de två inledande gruppspelsmatcherna.
Rosers inleder sömnigt och hamnar tidigt i ett underläge.
Kommer ikapp till 2 – 3 men hamnar återigen efter i målprotokollet och Skövde
vinner första halvlek med 5 bollar (5 – 10).
Noterbart är att både Kristin och
Martina blir skadade under första halvlek.
I andra halvlek tar sig Rosers samman och krigar på riktigt
bra. Är som bäst tre bollar efter men till slut vinner Skövde rättvist med 22 -
16. Klacken sina vana trogen gjorde ett bra arbete under alla 50 minuter och
vann matchen mot Skövde klart.
I och med förlusten fick Rosers möta Pandora från Ystad som
blev fyra i grupp 2 efter många bra matcher, bland annat vinst mot
favorittippade Skogås.
På den lediga eftermiddagen passade många på att ta en promenad
i det fina vårvädret eller bara sitta njuta på någon uteservering.
På lördagskvällen var vi några föräldrar som åkte ut till
Elmiaområdet för att se semifinalerna.
Vi hade sett framemot jämna och tuffa matcher men det blev precis
tvärtom. Tumba vann med hela 28 – 14 mot slutkört Skogås och Göksten vann också
enkelt mot Torslanda, alltså samma finalmotståndare som i B-ungdom finalen för
två år sedan.
Söndag morgon, utcheckning från hotellen och transport till
Idrottshuset för att se A-flick finalen mellan Tumba och Göksten, en match som
blev väldigt dramatisk. Det sista som händer i matchen är att Göksten tilldöms
ett frikast i underläge med en boll. Fram kliver slutspelets bästa spelare
Hannah Flodman och bombar in kvitteringen, det värsta många sett på en
handbollsplan. Donald Svan och Co var på plats och filmade så passa på att se
matchen på Sportway.
I förlängning var Tumba starkast och vinner trots allt
rättvist då man har en bredare trupp och är Sveriges bästa lag.
Matchen om 7:e plats mot Pandora spelades på eftermiddagen i
Idrottshuset i centrala Jönköping. Rosers kommer till start utan sin
startuppställning på 9 meter som alla är skadade. Enligt uppgift var målbilden
att man skulle få göra en ”segerdans” efter matchen. Rosers är med från början
i denna match och lagen följs åt målmässigt under hela första halvlek som
Rosers vinner med 8 – 7.
I andra halvlek är det målmässigt jämnt tills det är 7
minuter kvar då Rosers bättre ork och inställning gör att laget till slut
vinner med 20 – 17 vilket får Gretas pappa Kalle att klämma i med ”segern är
vår, segern är vår vi har vunnit” … underbart!
Matchen går kanske inte till historien som en av de allra
bästa men att få att avsluta helgen med vinst gjorde att hemresan gick betydligt
lättare.
Sammantaget har det varit en bra helg med mycket handboll
och trummor. Handbollsmässigt kan man
konstatera att det finns många duktiga lag och spelare. Att vara med och kriga bland
de åtta bästa i Sverige är inte dåligt även om några hade förhoppningar på en bättre
placering. Mest imponerade är jag nog trots allt av de tjejer som inte fick
vara med och spela som gav järnet på läktaren. Stort!!!
Vi föräldrar har fått ett fint handbollsminne och vi hoppas
våra tjejer har fått något fint att bära med sig i resten av livet.
Stort tack till alla inblandade.
Anders E (pappa till #4)